Att ha gjort upp med Mansfield Park.

Man kan säga att jag och Mansfield Park har gjort slut. We are no longer involved och jag är fruktansvärt obitter. Glad påsk liksom!

Att tvivla i onödan eller att bestiga grushögar.

När det är vinter så tvivlar man på att det ska bli vår. Sommaren ska vi inte tala om. Den känns liksom fullständigt onåbar. Det där tvivlet ägnar man sig åt helt i onödan. För efter snö kommer slask och efter vårsol kommer sommarvärme och svettfläckar. Likadant är det när man ska prestera saker och ting här i livet. Det behöver inte vara prestationer i bestiga-Mount-Everest-klassen, utan alla de här vardagsbergen som man ska ta sig över. Det kan vara att läsa ut Mansfield Park, en löprunda, en liten dos välbehövlig ärlighet eller ett telefonsamtal. Idag har jag både avverkat en springtur och påbörjat den sista klättringen av berget som den där jäkla boken har skapat. Det känns skönt.

Allt det här tvivlet som inte leder till någonting alls ter sig så onödigt när man väl har bestigit sina grushögar.

Att vara cool.

L. är så genuint cool på den här bilden. Iskall på något vis. Förövrigt är det över tre år sedan vi klafsade ut på den här åländska åkern och tog bilden. Time flies som man säger.

Idag lyssnar jag på Moneybrother – Tåget som går in till stan och försöker känna mig lika cool som L. var i november 2006. Jag tror att jag är där snart. ("Jag ska bli smart och rolig ikväll...!")

Att filmtipsa om en toppenversion av klyschan kärlek-i-Paris.

Om man har någonslags tro på kärlek, gillar intensiv dialog och vill se något hoppfullt som slutar precis när det borde, då kan det vara värt att satsa på Before Sunset! (Speakerrösten i trailern är dock otroligt (ooootroligt) fånig.)

Att lyssna på fröken Brun och Bo Kaspers Orkesters BO när de tolkar Leonard Cohen.

Ane Brun sjunger Ain't No Cure For Love och Bo Sundström ger sig på Everybody Knows. Det är fint.

"Everybody knows that you've been faithful
Give or take a night or two
Everybody knows you've been discreet
But there were so many people you just had to meet
Without your clothes
Everybody knows"

Att hänga på stranden. (vårsol och ofrusen sand!)

Tillbringade en stund av födelsedagen med att hänga på East Beach och fotografera mina stövlar (som man gör!). Solen i ansiktet och sand istället för snö under stövelsulan. Det är härligt det. För en stund så känner man sig lätt som en fjäder. I övrigt har oväntade blombuketter, trevliga fikagäster, choklad,överraskningar i brevlådan, American History X samt cheesecake gjort min dag!

Att säga nej.

Anna Ternheim – I Say No - Gotland Version - nu lyssnar vi!