Seriöst alltså...

Jag undrar hur man vet vad man vill, typ säg vad man vill plugga för nåt. Jag undrar hur sjutton men väljer mellan två alternativ som båda är potentiellt himla bra. Jag undrar hur Man Bestämmer Sig. F r u s t r a t i o n e n.

en Ferlin till lunch.

Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som tiden går.
Nils Ferlin (Från mitt ekorrhjul)

Tack Bob!

Hittar en gammal dagbok. Årskalender 2009. Borde kanske kännas som igår, men det gör det inte. Det känns knappt bekant, känns som länge länge sedan. Hur som helst så är dagboken förutom mina egna tankar också fylld med citat. Lösryckta meningar från här och där. Jag gillar ord. Jag har gillat ord länge. Framförallt gillar jag ord sammansatta till meningar. Jag har samlat på dem sedan någon gång på mellanstadiet. Har kladdat ner rimmade flickdikter i osmakliga anteckningsblock, låttexter i rutiga kollegieblock (man skulle räkna matte, men hur spännande var det...) och romancitat i inbundna pärmar. Jag har massor av ord sparade. Vissa viktigare än andra. Ord och betydelser som har träffat mig nånstans i magtrakten. Som har gjort skillnad för en liten stund, som har tröstat för att sedan tappas bort bland egna anteckningar, stenciler och procentuträkningar. Ibland har jag trott att de är borta på riktigt. Ibland har jag glömt bort dem. Ibland har jag känt mig utan tröst. Men jag hittar de där blocken igen och igen. Igen och igen blir jag träffad i magtrakten. Igen och igen gör de lite skillnad i mig.
(Exempel nedan!)

Det finns bättre saker att prenumerera på
än känslan av sin egen otillräcklighet.
Bob Hansson

Så sant så sant. Tack Bob.

?

Ibland vill jag skära ut ett litet stycke tid. En stund som jag sedan kan förvara isolerad från yttre påverkan. Skyddad från det där som tiden gör med minnen. Den där lilla utskurna tidsrymden skulle aldrig bli kladdig av nostalgi. Aldrig nedsmutsad av konsekvenser. Aldrig förvriden. Aldrig romantiserad. Aldrig någonsin analyserad ur varje tänkbar vinkel. Den skulle bilda ett minne som liksom var fixerat. Som var det det var. Just då. Det skulle vara på riktigt. Det skulle inte finnas några frågetecken.