Att vara dumsnål?

Just nu är jag för snål för att gå till frisören. Jag tänker att jag ska göra roligare saker för mina pengar inom en snar framtid. Och jag tycker att det är en helt ok tanke. Man får offra lite av det här med snyggheten ibland liksom. Sånt är livet. Jag önskar bara att jag hade en frisyr som lämpar sig för den här typen av snålhet. Jag önskar att jag var hårlös alternativt hade valt någon mycket kortklippt variant av huvudhår. Men icke. Jag har valt att ha en luggjävel. Med andra ord en frisyr som inte går att klippa bra (läs rakt) på sig själv eller på andra (om man inte är utbildad). Det här är en sanning. Jag har provat Så Många Gånger. Allra värst var det på Sydafrikaresan 2005 när jag och F. klippte min lugg tills den var mer eller mindre obefintlig (kombinerad med Sverigeblek vinterhud som totalt chockats av afrikanskt solsken så var resultatet inte särskilt smickrande vill jag (inte) minnas...). Nu sitter jag hur som helst här på andra sidan världen med snedaste luggen sedan 2005. Jag är lite bitter, känner mig sådär dumsnål men tröstar mig med att det kanske växer ut igen. Kanske.

Att jobba enligt principer.

Jag praktiserar för tillfället en hemskt ineffektiv men mycket behaglig arbetsmetod, som jag kallar varannan-rolig-principen (inte särskilt fyndigt men va fan). Metoden går ut på att varje gång jag gör en arbetsuppgift (dammsuger några rum, putsar några fönster eller skriver några räkningar) belönar jag mig själv med en rolig aktivitet (läser ett kapitel i min härliga bok, dricker en kopp kaffe och stirrar ut genom fönstret eller läser nästa kapitel i min härliga bok). Det är som ni förstår inte en särskilt komplicerad metod. Jag skulle säga att vem som helst kan lära sig behärska den och jag rekommenderar den varmt - men som sagt, hemskt ineffektiv vad det gäller själva lönearbetet.

Att äta sött.

Dagens dialog, mellan en fransk kvinna och mig.

Den franska kvinnan - You don't need to serve all this different kinds of things for breakfast tomorrow, we only eat suger!
Jag - Ok, so I can take away all the meat and those things?
Den franska kvinnan - Exactly, just keep the bread, the butter and the JAM!

Det känns hoppfullt på nåt vis att det fortfarande finns människor som har socker som ett ledord i sin kosthållning :)

Att klaga.

När de här bilderna kan summera en arbetsdag så vore det synd att klaga. Ändå: Fy sjutton så trött jag är på att bädda sängar. Jag menar det. Fy fy fy sjutton.

Thåström – En perfekt värld

Att vara dekorativ.

Du är hallonströssel. Mycket dekorativt. Inte lika funktionellt. Sött. Knaprigt. Näringsfattigt.

Att ha fint folk på besök.

Jag har gäster från Dalarna. Det gör mig glad. Munter. Upprymd. Sorgfri. Lite smålycklig rent av.

Att vara isigt.

Island ta mig tusan. Polletten trillar ner.

Anna Ternheim – Girl Laying Down - Naked Version

Att gilla med Island.

Jag gillar många saker med det här landet. Typ att kakor heter kökur. Och att jag än så länge har mött väldigt få islänningar som hetsar upp sig över saker. Allt är lugnt, allt ordnar sig, allt kan man göra imorgon. Jag tycker om att åka till mataffären en helt vanlig veckodag och få läsa på dörren att de inte öppnar förens klockan tolv på tisdagar och torsdagar, samt har helt stängt på onsdagar. Jag gillar att det verkar finnas varianter med chokladtopping av alla sorters kaffebröd. Och andra sånna detaljer. Vissa dagar gillar jag till och med att det blåser in sand genom väggarna och att det regnar galet många dagar per år. Det här landet har karaktär på nåt vis. Och charm. Massor av charm.

Att förändras.

Vissa dagar förändrar allt.

Marianne Faithfull – When I Find My Life - Live "Blazing Away" Version

Att vara i felsäkert läge.

Min dator vet inte hur man gör när man fungerar. F e l s ä k e r t l ä g e blir någonslags temporär lösning. Allt blir förvisso förvridet. Och ljudfunktionen utgår (dvs det ultimata nöjet musik kan man glömma helt). Men man är i alla fall säker. Man skapar trygghet och eliminerar problem men kompromissar med kvaliteten. Jag tänker att man inte vill leva sitt liv i f e l s ä k e r t l ä g e.

Att tänka klart. Kanske.

Alltså. Det är januari 2011. Oväder förvandlas till snöoväder. Går man utanför dörren så är allt vitt eller grått eller kolsvart. Har man otur så blåser man omkull. Mitt i allt det går jag runt och tänker att jag har koll på läget. Går runt och känner mig helt och hållet oförvirrad. Som om jag vet åt vilket håll framåt är. Som om jag vet vart jag ska. Det måste ha gått fel nånstans.

Att bli bittrare och bittrare.

Hur ett land, där det för tillfället blåser storm oftare än jag byter underkläder (helt seriöst), kan ha misslyckats med en så vital sak som att bygga hus som faktiskt klarar av vädret är för mig en gåta. Jag funderar och funderar. Och blir bittrare och bittrare.

Att hitta vardagen igen.

Efter en knäppt intensiv period med en massa jobb, en stor dos skoj och framförallt en sju helvetes massa social stimulans börjar jag hitta tillbaka till någonslags vardag igen. Det är ganska jäkla skönt med vardag trots allt. Då kan man ju till exempel blogga lite mer regelbundet. Och förhoppningsvis äta lite mer lagom mycket choklad. Kanske.

Så pepp: Sweet Chariots – Cry No More Tears

(Kyrkan på bilden har ingenting med någonting att göra.
Men den är fin.)