Att läsa Karin Boye.

När jag var ungefär 11 år läste jag Karin Boye för första gången. Det var ett stycke ur en längre dikt som finns i hennes samling Härdarna. Dikten var med i ett nummer av Kamratposten, underbara KP som jag gick och längtade efter varje månad i åratal. Tidningen som jag skrev till om hur jävla jobbiga (och barnsliga!) killarna i klassen var och hur hemskt det kändes när ens kompisar bråkade, men också om hur härligt det var att vara kär kär kär i killen som hade ett halvt silverhjärta med ett K runt halsen. Dikten hade en blå liten ram med röda detaljer runt sig, jag klippte ut den och klistrade in den i ett av mina skrivblock (just detta var blått och hade en lika blå banan på framsidan. Vem designade skrivblocken på 90-talet?) Sen dess har jag läst de där orden massor av gånger. De sitter permanent inpräntade bakom pannbenet någonstans och de är fortfarande så fina. Så här.

Jag vill gärna stå på gatan här och frysa
för att se två fönster på en gavel lysa.
Den som bor där inne är mig mycket kär.
Jag blir sjuk i hjärtat när det lyser där

Jag vill gå till hörnet, jag vill långsamt vända,
så att jag får se dig skymta fram kanhända.
Att du är så nära...Varför står jag här?
Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.

Jag är 22 år (inte ens nära 23 vill jag påpeka) och jag blir fortfarande sjuk i hjärtat när jag läser det här. Jag älskar ord banne mig.

Att fota i månsken på Åland och att inte slå runt.

När andra går ut och slår runt, trots att det är en helt ordinär och slaskig lördag i februari 2010 och det inte finns några rent kalendariska motiv att slå just runt, ägnar jag min lördagskväll åt att baka lingonlimpa, redigera bilder från längesedan och lyssna på Staffan Hellstrand – Lilla Fågel Blå om och om igen.

Att vara liten liten och spela handboll mot tvåmetersmänniskor.

Att faktiskt ha bokat en flygbiljett till Island.

Idag är dagen när jag jag använde cirka 1000 kr av min surt förvärvade förmögenhet till att köpa en flygbiljett till Islandet. Jag ser det som en investering. På självaste nationaldagen planerar jag att lämna Sverige och jag har inte det minsta dåligt samvete. Det här betyder alltså att jag, från och med nu, kan räkna med att min sommar kommer innehålla ansenliga mängder städning, alldeles för mycket tid till att läsa böcker och se typ Sex and The City, bråk med torktumlare samt en hel del regn. Men, vet ni, det gör inget för jag får bråka med torktumlare och använda mina röda regnkläder i ett supercoolt land. Ett land som har ett överflöd av vattenfall och knepigt vacker natur. Jag får bo i en by som knappt är en by på en plats som är genuint naturskön. Att jag återigen kommer bli expert på att bädda sängar, släpa på dammsugare samt bre matsäcksmackor till tyskar/holländare och dylikt försöker jag se som en bonus.

Att vilja tälta.

Tror att jag lider av utomhusabstinens. Jag vill tälta. Jag vill trängas i min sovsäck. Jag vill klaga lite över att jag fryser. Jag vill ha mössa på mig 24/24 och få världens fulroligaste frisyr på köpet. Jag vill gå gå gå, bli svett svett svett och sen lägga mig ner och äta choklad. Jag vill ha röda regnkläder och grova kängor. Jag vill dricka pulverdryck med minst 10 E-nummer. Jag vill bada iskallt. Jag vill vägra gå upp ur sovsäcken. Det enda jag egentligen inte vill är att äta havregrynsgröt utan mjölk, för den rätten är faktiskt så sjukt mycket bättre inomhus (med både mjölk och blåbärssylt).

Att tro att man kanske gillar snön lite i a f.

I think I might like the snow today! I alla fall snön på East Beach. Snön där är nämligen vit istället för gråbrun och det är väl så snö ska se ut om jag inte missminner mig.

Dagens låtupptäckt: Au Revoir Simone – Take Me As I Am
Gårdagens låt: Melissa Horn – Sen en tid tillbaka

Att läsa Bruno.

Tack vare S. så vet jag att Bruna K. Öijer har skrivit såhär i Medan giftet verkar:

Så länge dom har fel bild av dej
har dom spelat bort
varje möjlighet att skada ditt liv

Så är det. Så är det. I en annan bok, Svart som silver, skriver han:

jag sökte inte tröst hos någon
jag visste mycket väl
att det inte fanns någon tröst att få
var och en av oss är en ö
och måste kratta sitt eget mörker
ta hand om sin egen hjälplöshet
den stora fyren som lär har funnits
har plundrats för länge sedan
varje människa bär omkring
på sin egen lilla ljusskärva
(...)

Jag tycker att han har uttryckt sig träffande och fint den gamla räven. Jag gillar Bruno.

Att ha sett en massa film.

Nu har jag sett en hög med film igen, antal motsvarande februarimånad! Here is the list:
32.Venus
33.Lars and The Real Girl
34.Still Walking
35.Control - Love Will Tear Us Apart
36.A History of Violence
37.Fyra nyanser av brunt
38.Mot väggen
39.Margot at the Wedding
40.Fjärilen i glaskupan
41.State of Play
42.Pans labyrint
43.Flickan
44.Snabba Cash
45.Rapport till himlen
46.My Blueberry Nights
47.I Want Someone to Eat Cheese With
48.Up in The Air
49.Rachel Getting Married
50.Whip It
51.500 Days of Summer
52.Julie and Julia
53.Augustilunch i Rom
54.I'm Cyborg, But That's OK
55.Saint Ralph
56.The Terminal
57.Fried Green Tomatoes
58.Smart People
59.Medicine for Melancholy

Mina favoriter är Flickan, Control , Fried Green Tomatoes, Medicine for Melancholy och Rachel Getting Married. Tänkte välja bara tre men det gick inte. Flickan är verkligen en alla-alla-alla-borde-se-film! (Trailer här) Den har både toksnyggt foto och rolig dialog som till exempel:

-Jag har läst att kärlek är vana också; att man är kär i nån för att man är van vid det.

-Aldrig! Jag är inte van vid Christer Sandelin, men jag är fan kär i honom ändå!

(Se inte Saint Ralph och Margot At The Wedding för de är så att säga mindre bra)

Att läsa en drös feministiska artiklar.

Jag fullkomligt stormgillar Halmstads högskolebibliotek för att de (av någon helt och hållet outgrundlig anledning) bestämt sig för att köpa in den litteratur jag ska använda i min uppsats. Hejdå skyhöga fjärrlånsavgifter, tjenare apelsinbiskvi på Skånskan!

Nu ska jag gräva ner mig i mina studier en liten stund igen
(Det blir aldrig några längre stunder. Min uthållighet är inte min starkaste sida. Men igår hävdade min lärare att man ändå bara har maxad koncentration i 20 minuter när man pluggar, vilket gör mina många pauser helt legitima.)

Att ha vunnit en bild.

Jag har vunnit en av bilderna i Robert Henrikssons Skejtutställning! Det gör mig så glad att jag ägnat den senaste timmen enbart åt att le mitt största leende, samt fnissat och tjatat om det till de stackarna som drog nitlotten att umgås med mig ikväll. Nu ska jag fira med att äta tacos och lyssna på Nick Cave & The Bad Seeds – There She Goes, My Beautiful World för att det kommer göra mig ännu gladare!

Att redigera en blå blomma och tänka på sommar.

Att ha en bra fredag.

Ibland är fredagseftermiddagar så himla bra. Man känner sig nöjd med veckan, man tycker det känns ok att börja helgslappa. Man lagar lax och potatismos till lunch och knaprar smågodis, helt utan dåligt samvete, innan man ska äta. Man har varit hyfsat produktiv på förmiddagen och har bestämt sig för att göra vad som helst med resten av dagen. Kanske ska man baka bröd eller se film nummer 55. Man lyssnar hur som helst på Anna Ternheim (det gör man ofta när livet är bra) och som grädden på moset (haha. Min humor är på topp här) kan man se fram emot att världens bästa Y anländer till Halmstad 20.37.

Att skära upp en avokado.

Filmen Whip it är en trevlig film! Ellen Page är minst lika bra som i Juno. Men nästan bäst av allt är att det är en Jens Lekman-låt med i soundtracket. Jag insåg inte att det var han först men kände igen raderna "I was slicing up an avocado, when you came up behind me, with your silent brand new sneakers, your reflection I did not see..." väldigt väl.

Låten är Jens Lekman – Your Arms Around Me och texten är riktigt rolig (och lite fin också!)

Blood spraying on the kitchen sink
What's this I had time to think
I see the tip of my index finger
My mind is slowly creating a link

Att vara peppad på C-uppsats.

Igår beställde jag böcker till min planerade C-uppsats. Känns skönt, som om att jag kanske faktiskt kommer att komma igång ordentligt snart! Ämnet blir skönhetsideal och strävan efter fysisk perfektion i Jeanette Wintersons The Stone Gods och vad idealen gör med människorna. Ska knyta samman det med våran värld och våra ideal. Är spänd som tusan (barnsligt nyfiken) över böckerna och artiklarna jag beställt. Titlarna lyder bl.a. Bodies, The Politics of Women's Bodies, Jeanette Winterson - a contemporary critical guide och The Dysfunctional Female Body As Seen from The Perspective of Body-normativity. Det är boktitlar som får en att känna peppen det! Nu är det bara att hålla tummarna för att den peppen håller i sig ända fram till sommaren.

Att lyssna på Nick Cave.

Den här låten vet ni: Nick Cave & The Bad Seeds – Into My Arms ... Jag trycker på Repeat!

Att behöva en andrepilot.

Dagens citat (om love i filmen Up in The Air, sagt av ingen mindre än George Clooney):

"Everybody needs a co-pilot"

Det var så sant som det var sagt tycker jag. Det är det man behöver - en andrepilot; en reservförare som liksom kan ta över ibland.

Att reseplanera och ge bort pengar.

Igår började mitt tilltänkta resesällskap och jag planera inför våran version av äventyr i Västafrika, närmare bestämt Marocko, Mauretanien och Mali. Jag är pepp och jag gillar verkligen känslan av att planera sånt här! När jag läser om nationalparker, sanddyner och marknader med högar av kryddor känner jag liksom hur förväntningarna bubblar i magen. Jag längtar efter känslan av att vara på väg nånstans dit jag aldrig någonsin varit förut.

P.S. Eftersom jag är en långsam människa så har det dröjt ända tills nu, innan jag gett pengar till hjälparbetet efter Haitikatastrofen. Men nu är det i alla fall gjort:Läkare utan gränser (Do it) D.S.

Att lyssna på Winnerbäck.

Veckans söndagsprojekt: Lyssna igenom Lars Winnerbäcks samtliga låtar. Jag börjar med den senaste skivan, Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen, och konstaterar (igen) att jag inte riktigt förstår mig på den. Jag tror inte ens jag gillar den faktiskt. Det enda jag verkligen gillar är titeln, tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen...så har jag känt mer än en gång! (Tilläggas bör att Lars W har gjort 8 andra skivor som jag gillar skarpt!)

(Hittade det här ashäftiga teglet i fredags. Det är som tegel med glasyr på!) (Jag känner mig rätt konstig som tar upp ämnet häftiga-tegelsorter....) (Oh well, jag skriver det ju inom parentes i alla fall)

Att ha "hittat" ännu ett mysigt Halmstadcafé.

Idag har jag och min mor varit och fikat på Paulssons konditori. Det stället är från och med nu en given Halmstadfavorit! Fräscht och mycket gott! Jag åt två sorters chokladgrejor (höger i bild!) och mamma åt bananbakelse. Mums.
When in Halmstad - Gå dit, gå dit, gå dit!

Förövrigt så finns det nästan oproportionerligt många riktigt bra fik i den här stan! Det finns goda möjligheter att befinna sig uppe på en ständig sockertopp...

Att längta efter sommaren.

Jag vill ha sommar. Jag vill slippa känna mig stressad över att det snart blir mörkt. Jag vill ha saft med isbitar, inte regn med iskaraktär. Jag vill ha varma vindar, inte snö i ögonen! Känner att jag framstår som en jobbig och väldigt svensk människa av klaga-på-allt-du-kan-speciellt-vädret-typ nu. Vill inte vara en sån. Jag älskar egentligen snö och årstider i allmänhet! Men måste vi ha det just idag?

Att ha snökaos.

Det har visst varit snökaos här idag. Inställda skolbussar och outdelade tidningar har det tydligen resulterat i. Jag har missat hela kalaset. Det känns lite tråkigt, när det väl uppstår kaos så vill man ju fatta att man är med om det liksom. Suck. Det är ju bara snö. Jag tycker det är lite lustigt att vår definition av kaos är att familjen Johansson inte fick sin morgontidning och att ett gäng ungar fick ledigt från skolan. Hur som helst så är tydligen det värsta kaoset över nu. Det känns ju tryggt.

Att knacka på dörren.

Antony & The Johnsons – Knockin' On Heaven's Door
Det här är en underbar version av den här låten. Jag återupptäckte den precis nu!

Att vara ett gripande livsöde.

Idag på biblioteket visade min vän S mig den här skylten; i hyllan för biografier på Halmstad Stadsbibliotek är alltså gripande livsöden markerade med en ärtliknande grön prick. Jag tycker att det är komiskt men framförallt väldigt konstigt. Vilken bibliotekarie har fått uppgiften att dela ut prickarna liksom? Och hur bestämde hon/han vad som egentligen skulle räknas som ett gripande livsöde? Vad är egentligen ett gripande livsöde?! Och varför ska det märkas ut med just precis en såndär ärtliknande grön prick?

På tal om ärtor så gjorde jag hummus idag. Det är goda grejor det! Jag hävdar dessutom att man kan kategorisera det under Nyttigt, vilket ju är ett stort plus i kanten. Heja kombon kikärtor, vitlök, olja samt salt&peppar!

Dagens låt: Navid Modiri & Gudarna – Himlen Lär Inte Hålla Det Emot Dig för att det svänger och för att idag är en dag för peppig svensk svängmusik (som är en genre som jag nyss kom på helt själv)