Att behöva läsa den här boken.

"The Buddhists say there are 149 ways to God. I'm not looking for God, only for myself, and that is far more complicated. God has had a great deal written about Him; nothing has been written about me. God is bigger, like my mother, easier to find, even in the dark. I could be anywhere, and since I can't describe myself I can't ask for help" (ur Sexing the Cherry, Jeanette Winterson)

Jag bara måste läsa den här boken.

Att vara grym i Babel.

Dagens citat och tillika dagens svenska poplåt. Förövrigt är Annika Norlin helt klart sevärd i senaste Babel-avsnittet. Hur som helst:

Får jag köpa en öl till
som vi gör i Norrlands inland
När vi inte kan förklara
hur gärna vi vill sitta kvar
Precis såhär (Säkert – Får jag)

Att skriva om varför det här är bra.

Olle Ljungströms "Nåt för dem som väntar" är fantastisk av den enkla anledningen att den har följande text:

I ditt bröst
Finns en kuslig maskin
Den har en röst
Och slukar dyrbar bensin
Den producerar hopp
Och kastrerar drömmar ibland
När den säger stopp
Så känner du just ingenting

Vi som krossas
Krossar och går på
Små späda barn
Med hjärtan som elefanter

Gud, uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt
Att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer

Mitt hjärtas röst
Kan nog va ostämt ibland
Instängd i ett bröst
En ambassad som saknar sitt land

Men, för blommor hjärtan ängar
Makalösa stränder
För ensamrätten rätt i
Christer Sjögrens händer

This is poetry in its finest form. När folk skriver om kastrerade drömmar och hjärtan som elefanter anar man ju kvalitet liksom. Om man råkar vara den sortens människa som gillar Kent kan man lyssna på Joakim Bergs version. Den finns på Andra sjunger Olle Ljungström som innehåller både en och annan godbit, ett hett tips är Uno Svenningssons bidrag. Om man är den sortens människa som förstår sig på honom vill säga. Personligen är jag en sån människa som dör lite inombords av Unos röst.
Jag är med all säkert en mes.

Att behöva se Så som i himlen.

Mittemellan kroppsideal och stavningen av describe (ett ord som förövrigt inte verkar få plats i min hjärna) insåg jag att det börjar bli otäckt länge sen jag såg Så som i himlen. Det är ju skandal. Den är ju i klass med Masjävlar när man tänker efter. Det jag minns allra bäst just nu är när Ingela Olssons karaktär Inger sätter prästen, som också är hennes make, på plats med orden "Gud förlåter inte för han har aldrig fördömt". Då är det riktigt bra. Mer sant än så blir det knappt. Om vi nu förutsätter att det ens existerar en såndär Gud. Oh well. Petitesser.

Att läsa Karin Boye.

När jag var ungefär 11 år läste jag Karin Boye för första gången. Det var ett stycke ur en längre dikt som finns i hennes samling Härdarna. Dikten var med i ett nummer av Kamratposten, underbara KP som jag gick och längtade efter varje månad i åratal. Tidningen som jag skrev till om hur jävla jobbiga (och barnsliga!) killarna i klassen var och hur hemskt det kändes när ens kompisar bråkade, men också om hur härligt det var att vara kär kär kär i killen som hade ett halvt silverhjärta med ett K runt halsen. Dikten hade en blå liten ram med röda detaljer runt sig, jag klippte ut den och klistrade in den i ett av mina skrivblock (just detta var blått och hade en lika blå banan på framsidan. Vem designade skrivblocken på 90-talet?) Sen dess har jag läst de där orden massor av gånger. De sitter permanent inpräntade bakom pannbenet någonstans och de är fortfarande så fina. Så här.

Jag vill gärna stå på gatan här och frysa
för att se två fönster på en gavel lysa.
Den som bor där inne är mig mycket kär.
Jag blir sjuk i hjärtat när det lyser där

Jag vill gå till hörnet, jag vill långsamt vända,
så att jag får se dig skymta fram kanhända.
Att du är så nära...Varför står jag här?
Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.

Jag är 22 år (inte ens nära 23 vill jag påpeka) och jag blir fortfarande sjuk i hjärtat när jag läser det här. Jag älskar ord banne mig.

Att läsa Bruno.

Tack vare S. så vet jag att Bruna K. Öijer har skrivit såhär i Medan giftet verkar:

Så länge dom har fel bild av dej
har dom spelat bort
varje möjlighet att skada ditt liv

Så är det. Så är det. I en annan bok, Svart som silver, skriver han:

jag sökte inte tröst hos någon
jag visste mycket väl
att det inte fanns någon tröst att få
var och en av oss är en ö
och måste kratta sitt eget mörker
ta hand om sin egen hjälplöshet
den stora fyren som lär har funnits
har plundrats för länge sedan
varje människa bär omkring
på sin egen lilla ljusskärva
(...)

Jag tycker att han har uttryckt sig träffande och fint den gamla räven. Jag gillar Bruno.

Att ha sett en massa film.

Nu har jag sett en hög med film igen, antal motsvarande februarimånad! Here is the list:
32.Venus
33.Lars and The Real Girl
34.Still Walking
35.Control - Love Will Tear Us Apart
36.A History of Violence
37.Fyra nyanser av brunt
38.Mot väggen
39.Margot at the Wedding
40.Fjärilen i glaskupan
41.State of Play
42.Pans labyrint
43.Flickan
44.Snabba Cash
45.Rapport till himlen
46.My Blueberry Nights
47.I Want Someone to Eat Cheese With
48.Up in The Air
49.Rachel Getting Married
50.Whip It
51.500 Days of Summer
52.Julie and Julia
53.Augustilunch i Rom
54.I'm Cyborg, But That's OK
55.Saint Ralph
56.The Terminal
57.Fried Green Tomatoes
58.Smart People
59.Medicine for Melancholy

Mina favoriter är Flickan, Control , Fried Green Tomatoes, Medicine for Melancholy och Rachel Getting Married. Tänkte välja bara tre men det gick inte. Flickan är verkligen en alla-alla-alla-borde-se-film! (Trailer här) Den har både toksnyggt foto och rolig dialog som till exempel:

-Jag har läst att kärlek är vana också; att man är kär i nån för att man är van vid det.

-Aldrig! Jag är inte van vid Christer Sandelin, men jag är fan kär i honom ändå!

(Se inte Saint Ralph och Margot At The Wedding för de är så att säga mindre bra)

Att behöva en andrepilot.

Dagens citat (om love i filmen Up in The Air, sagt av ingen mindre än George Clooney):

"Everybody needs a co-pilot"

Det var så sant som det var sagt tycker jag. Det är det man behöver - en andrepilot; en reservförare som liksom kan ta över ibland.