Att ta tre dagars semester.

Tre dagars total ledighet och det har nog aldrig varit så efterlängtat med fritid. Reykjavik. Here I come.

Att hoppas på kollektiv mättnad.

Japp. Det var dagens klyscha och dagens sanning det. Skönt att ha den detaljen avklarad. Annars sitter jag och hoppas på att alla tyska, franska och holländska turister plötsligt ska tänka "Ikväll är jag inte hungrig" alternativt "Ikväll har jag inte råd att äta på Guesthouse Frost & Fire", så att jag slipper servera hela långa kvällen. Hur som helst. One life. Live it.

Att dela ut ett melankoliskt låttips och att se fram emot helgen.

Egentligen är dagens låt She's Got Her Ticket med Tracy Chapman. Men eftersom den inte finns på det fantastiska Spotify, så borde man lyssna på Johnny Cash – Hurt istället (alternativt leta fram den förstnämnda sången ur någon gömma). Det funkar minst lika bra för att tonsätta dagen tror jag. "And you could have it all, My empire of dirt, I will let you down , I will make you hurt". Lite melankoliskt men sånt är livet.

Snart tillbringar jag min helg i Reykjavik. Äter hummer och lever lite stadsliv. Det är fina grejer det.

Att bli attackerad av storlabbar och att tjata om Robyn.

I förrgår lyckades jag med konststycket att bli hatad samt attackerad av 6 stycken fåglar av modell Storlabb (STOR) under loppet av 20 minuter. En helt och hållet mindre trevlig upplevelse. Jag hade gett mig ut för att löpträna och hittade en väg/stig som leder ut på ett fält. Verkade skönt att slippa springa på asfalten så jag svängde glad och peppad ut på fältet. Hann jogga i lugn och ro i sisådär 15 minuter innan fågel(jävlarna) börjar försöka skrämma bort mig genom att dyka hotfullt mot mitt huvud (Tänk Vildvittrorna i Ronja Rövardotter). De har ägg att skydda och jag förstår att det här med att få fågelungar är en viktig och känslomässig grej för dem. Men var kommer all denna aggressivitet ifrån?

Jag försökte hur som helst hantera deras ilska på alla sätt jag kunde komma på, vilket inkluderade stenkastning (förlåt), låg tyngdpunkt, händer över huvudet, skrik, lägga mig platt på marken, mera skrik samt även några desperata försök att tala dem tillrätta ("Jag är bara en svensk idiot i röda tights, jag vill varken er eller era ägg något ont....lämna mig ifred, SNÄLLA"). Jag var vettskrämd, kände mig otroligt fånig och var djävulskt nära att börja gråta. Situationen blev inte direkt bättre av att det konstant passerade hyrbilar med tyska turister.
Jag har aldrig riktigt gillat fåglar. Men för tillfället känner jag mig rent av fientlig.

Jag vet att jag tjatar. Men det är ju så bra.
Robyn – Hang With Me (Acoustic Version)

Att lyssna på Florence + The Machine.

Inga tvivel som stör. Florence + The Machine – You've Got The Love

Att bara lägga upp en bild av den isländska sommaren.

Det är lite somrigt här. Jag är en aningen rödbränd i ansiktet och njuter för fullt, när jag inte ägnar mig åt att diska berg av tallrikar vill säga.

Att ändå vara på Island.

If you ever get close to a human
And human behaviour
Be ready, be ready to get confused

There's definitely, definitely, definitely no logic
To human behaviour
But yet so, yet so irresistible

And there's no map
and a compass
wouldn't help at all

Vi är ju ändå Island och det här är ju ändå världens kändaste islännings kanske bästa låt: Björk – Human Behaviour
Briljant banne mig.

Att ha subtil hemlängtan.

En näst intill osynlig längtan drabbar mig titt som tätt. En nästan genomskinlig men på något sätt ändå väldigt påtaglig längtan efter saker och människor ur sommaren i ett annat nordiskt land. Klibbig och rödbränd hud. Glass på en bänk på ett torg i västkuststaden med en ganska ny vän. Glass på strandpromenaden i Bergslagspärlan med en ganska gammal vän. (Bara glass glass glass liksom!). Kvällsdopp i Råsvalen och midnattsbad i ån. Solsting och kalla duschar. Hängmattor. Svettiga cykelturer till kompisar i Torphyttan. Promenader som aldrig tar slut (alltid via Gruvgatan och Skarpskyttegatan). Månadslånga bilturer till Östeuropa och tillbaka. Skavsår och skrapade knän. Gräsfläckar och oändlig träningsvärk. Grillning i Mårdshyttan. Picknick både här och där och på en skogsväg nära Ytterbyn. Timmar av läsning under en numera nedhuggen kastanj. Godnattkrama sin morfar på väg hem från jobbet. Godmorgonkrama samma morfar på väg till samma jobb. Varma nätter. Eftermiddagsfika (inklusive jordgubbar!) på en alldeles särskild veranda på en alldeles särskild gata med ett par alldeles särskilda föräldrar. Längtan efter Allt det där som är eller har varit fint och somrigt.

Platser, tider och sammanhang flyter ihop. Jag vill helst ha allt på samma gång.

Dagens: Lars Winnerbäck – Solen i ögonen

Att bo här.

Här är Hof. Här bor jag. Här är vackert. Här är slitigt. Här är för tillfället otroligt förkylt. Här är lugnt. Här är ett ton lakan som ska tvättas. Här är en somrig dag efter en dryg månads regn regn regn. Här är härligt på ett utmattat sätt. Här är jag.

Här är dagens låt: Depeche Mode – I Feel You (Single Version)

Att fira hummrar och gapa stort.

Häromkvällen lyckades vi (The Crew of Frost og Funi Gistiheimli) i samlad trupp ta oss till Höfn för att dansa till alla världens coverlåtar, skrika, dansa, hoppa, samt insupa den isländska festatmosfären. Allt tack vara att de i Höfn bestämt sig för att anordna en årlig Hummerfestival. Jag har fortfarande aldrig ätit hummer (hur okultiverad får man bli?) men jag kan konstatera att fest anordnad till hummerns ära är en himla lyckad idé!

Att bädda sängar.

Lakan. Täcken. Vita kuddar. Röda kuddar. Mönstrade kuddar. Örngott. Handdukar. Överkast. Jag är fruktansvärt trött på sängar idag. Fruktansvärt. Funderar på att ta ett principiellt beslut om att aldrig bädda min egen sovplats igen. Kanske till och med låta min säng stå kvar i garaget, införskaffa ett bekvämt liggunderlag och sova på balkonger i något år. Bara för att rymma från resårmadrasser och smutsiga lakan.
Jag är fruktansvärt trött på sängar.

Att ge sig av.

Idag är jag en Winnerbäck-tönt av stora mått. Lars Winnerbäck – En stannfågel ger sig av går på repeat. "Jag har suttit här och lyssnat till en sträng som brast, nu har jag lust att ta ton igen". Annars är det på städfronten intet nytt. Eller jo. Har precis bokat in en helg i Reykjavik tillsammans med den rödhåriga skönheten från Akureyri. I can't wait to meet her.

Att vara nära att blåsa bort.

Det blåser helt galet här idag. Har aldrig varit med om något liknande. Det är soptunnor som förflyttar sig över gräsmattor och bilar som inte lyckas hålla sig på vägarna. Har till och med sett en människa blåsa omkull. Försökte så länge som möjligt undvika att personligen konfrontera vädret genom att stanna inne och äta kakor. Men kunde tillslut inte låta bli att ta på mig regnkläderna och bege mig ut i det bokstavligt talat piskande regnet. Jag vet numera hur det troligen skulle kännas att bli attackerad av en häftapparat, över hela kroppen i sisådär 20-30 minuter. Ingen behaglig upplevelse. Men lite sådär spännande på ett lätt masochistiskt sätt. Kontentan är nog ändå att kombinationen kraftig vind och regn ändå är ett väder bäst lämpat för att inta chokladöverdragna sötsaker i soffan, inte för att promenera i motvind på vidöppna fält.

Att stanna på Island.

Jag stannar på Island över vintern! Har skaffat mig fortsatt anställning på ny ort. Det betyder pengar och möjlighet att utforska Reykjavikregionen. Det känns jättebra. Ännu bättre känns det att jag snart kan planera in en hälsa-på-Sverige-resa. Det är fint med saker man kan se fram emot.