En gång i tiden så visste inte jag hur smarrigt det kan vara med grillade marshmallows. Jag gick runt helt ovetande och tänkte att det var en himla konstig grej att värma skumgodis över elden. Tilläggas bör att det här var en tid då jag gick runt och hade en ganska lång lista på ätbara saker som jag var principiellt skeptisk emot. Till exempel så hävdade jag bestämt att jag aldrig skulle dricka kaffe, att te bara var sunkigt varmt vatten, att sill var rent ut sagt vidrigt och att wienerbröd var lika äckligt. Hur som helst, åter till marshmallowsgrejen.Min vändning från skeptiker till marshmallow-frälst inträffade sommaren 2005 (alternativt 2004 (?) Mitt minne sviker mig). F. och L. och jag hade bestämt oss för att göra en paddeltur en bit längs Bohrsån och skulle avsluta med att tälta i en fårhage. Förutom ett otroligt glatt humör, mat och nödvändigheter hade vi med oss ett endaste paket kakor. De kakorna åt vi upp till lunch vilket ledde till att vi drabbades av akut sockersug efter kvällsmaten. Vi stod dock inte handfallna i våran misär utan ringde ganska omgående mina föräldrar som fick komma ut med en rejäl dos godis, bl.a. innehållande marshmallows. När mor och far har lämnat oss igen och vi börjar tillfredsställa våra sötbegär, så börjar F. värma på sina skumgodisar. L. och jag ger henne många skeptiska blickar och protesterar ganska högljutt när hon hävdar hur jättegott det är. Men när F. förklarar att "det smakar som att kyssas" sväljer vi förstås hela våran stolthet och grillar glatt marshmallows tills påsen är tom. Vem säger nej till att hångla liksom? Inte vi i alla fall!
