Att snubbla efter vägen.

När jag inte försöker kämpa fram ord om Shakespeares Julius Caesar så lyssnar jag på Lisa Ekdahl när hon sjunger om att snubbla efter vägen, om att slås mot de egna som om inte fienden var nog, om långa vägar som inte leder någonstans, om att stirra ner mot marken och önska att man inte fanns (Lisa Ekdahl – Om Jag Snubblat Efter Vägen). Jag gillar det skarpt, som en jag känner skulle ha uttryckt sig. Skarpt.