?

Ibland vill jag skära ut ett litet stycke tid. En stund som jag sedan kan förvara isolerad från yttre påverkan. Skyddad från det där som tiden gör med minnen. Den där lilla utskurna tidsrymden skulle aldrig bli kladdig av nostalgi. Aldrig nedsmutsad av konsekvenser. Aldrig förvriden. Aldrig romantiserad. Aldrig någonsin analyserad ur varje tänkbar vinkel. Den skulle bilda ett minne som liksom var fixerat. Som var det det var. Just då. Det skulle vara på riktigt. Det skulle inte finnas några frågetecken.