En tredjedels atlantLetar bland gamla mappar på undangömda delar av blåa hårddiskar. Hittar små dikter, skriva förra gången jag befann mig på den här ön. Små stycken text som fortfarande är sanna. Ord om att inte känna sig ensam trots massor av mil till närmaste trygghet.
en ö av is
en kust av sten
en blåklintsslätt
avstånd
dialog över saltvatten
det finns alltid
ord
du är min vän
(7/8-2007)
Ett djuplila täcke.
En ändlös sömn.
Imorgon försvann plötsligt.
Att gå nu
är att lämna för alltid.
Att vända om
är knappast möjligt.
Att tro på,
ett återseende
en kram
ännu några ord om vädret, fotbollen eller det där gränslösa,
är trösterikt men knappast rationellt.
En halv flaska Grönstedts.
15 kassetband.
två stycken glasögon a'la tidigt 70-tal.
Ett tomrum.
En röd rullator (Rolls Royce).
Tio dosor grovsnus.
En död man
Nu är evig sömn.
Nu är saknad. Nu är längtan.
Efter idag kommer imorgon
och du kommer fortfarande inte vara här.
Idag hittade vi en liftare längs vägen. Han visade sig vara fotolärare från Kalifornien. Det är spännande med liftare. Man vet liksom aldrig vad man får. Faktumet att han var fotograf fick mig att fundera över min egen bildpepp. Den är nämligen näst intill bortblåst. Vore trevligt att hitta den igen. Nu när man ändå hänger i det här oändliga landskapet. Undrar vilken sten man ska börja leta under?
Jajamen. Såhär bra kan man faktiskt ha det mellan städpass av never-ending-story-karaktär och chockartade överdoser av Sex and The City.
Det är cirka tre veckor sedan jag klev på swebus och lämnade Halmstad för den här gången och den nostalgiska känslan a'la Straw Town börjar redan krypa sig på. Känns lite udda med nostalgi efter så kort tid. Jag förklarar det med det ganska påtagliga miljöombytet; nytt land, helt nya människor och kroppsarbete istället för plugg lugg plugg. Kontrasterna får Nyhemsgatan att kännas fruktansvärt långt borta. Men det är fint med nostalgi ju. En massa koncentrerade minnen av det som är/var extra bra med en speciell plats, särskilda människor i en speciell tid. Lyssnar på Eagle-Eye Cherry – Save Tonight för att den känns Halland. För mig. Annars kan man lyssna på Gessle för den där omisskännliga västkustkänslan. På promenad genom stan. Eller så kan man låta bli. Valet är fritt.
Robyn – Cry When You Get Older Det här Är bra grejor. Love hurts when you do it right. Det kan tilläggas att skivan fick en gigantisk 5:a av DN:s recensent. Det är torsdagskväll på en slätt, vid ett berg strax söder om Vatnajökull. Jag ignorerar midnattssolen och lyssnar på svensk kvalitetsexport. Det borde alla göra.
Mitt filmtittande har varit otroligt ineffektivt under se senaste två månaderna, beroende på fina trevliga västkustbor, soligt väder och omänskligt många uppsatser. Jag har satt mig i en sits där det känns nästintill omöjligt att klara av nyårslöftet om 365 stycken filmer. Men jag kastar inte in handduken än. Jag vet ju faktiskt inte vad jag ska ägna hösten åt. Kanske blir det fullt fokus på filmtittande från och med september. You never know.