En näst intill osynlig längtan drabbar mig titt som tätt. En nästan genomskinlig men på något sätt ändå väldigt påtaglig längtan efter saker och människor ur sommaren i ett annat nordiskt land. Klibbig och rödbränd hud. Glass på en bänk på ett torg i västkuststaden med en ganska ny vän. Glass på strandpromenaden i Bergslagspärlan med en ganska gammal vän. (Bara glass glass glass liksom!). Kvällsdopp i Råsvalen och midnattsbad i ån. Solsting och kalla duschar. Hängmattor. Svettiga cykelturer till kompisar i Torphyttan. Promenader som aldrig tar slut (alltid via Gruvgatan och Skarpskyttegatan). Månadslånga bilturer till Östeuropa och tillbaka. Skavsår och skrapade knän. Gräsfläckar och oändlig träningsvärk. Grillning i Mårdshyttan. Picknick både här och där och på en skogsväg nära Ytterbyn. Timmar av läsning under en numera nedhuggen kastanj. Godnattkrama sin morfar på väg hem från jobbet. Godmorgonkrama samma morfar på väg till samma jobb. Varma nätter. Eftermiddagsfika (inklusive jordgubbar!) på en alldeles särskild veranda på en alldeles särskild gata med ett par alldeles särskilda föräldrar. Längtan efter Allt det där som är eller har varit fint och somrigt.Platser, tider och sammanhang flyter ihop. Jag vill helst ha allt på samma gång.
Dagens: Lars Winnerbäck – Solen i ögonen





