Att sprida Petters ord.

Petter (ni vet allas våran 90-talsrappare) har i en intervju sagt att Säkert – Någon gång måste du bli själv är något av det bästa som skrivits på svenska i musikväg. Jag skulle väl inte riktigt dra det så långt, men Annika Norlin på svenska är smått fantastiskt och speciellt med den här låten (alternativt Är du fortfarande arg? eftersom textraden "Jag såg Kjell Höglund, jag önskar jag va han" ju snart är lika legendarisk som Herr Höglund själv)

Att leverera ett hett tips.

FÖR ÖVRIGT: Det hetaste kulturtipset just nu, om man råkar bo i det så kallade Tjockholmsområdet eller bara har vägarna förbi, är ju definitivt Annie Leibovitz utställning!

Att med en bild förklara varför peppen är hög.

...and this is simply why I wanna go to that island.

Att träffa äkta isländska människor och att lyssna på Världens Längste Man.

Idag hade jag turen att träffa ett par äkta Islandsbor, tillika föräldrar till den sötaste och coolaste islänning jag känner till (möjligtvis med undantag för någon långhårig, svettig och ursnygg handbollsspelare från ön som jag råkade spana in någon gång när jag var en 16-årig insnöad sporttjej som ägnade sig åt att bli helt såld på sånt). Det var hur som helst en väldigt trevlig fikastund och peppen för askregn steg naturligtvis med minst 2 stekheta grader Fahrenheit.

Dagens Soundtrack: The Tallest Man On Earth – Kids On The Run och av naturliga skäl också Thåström – Indiansommar

Att vara av det dekorativa könet.

Dagens citat om kvinnor, hämtade direkt ur Oscar Wildes The Picture of Dorian Gray.

"I am afraid that women appreciate cruelty, downright cruelty, more than anything else. They have wonderfully primitive instincts. We have emancipated them, but they remain slaves looking for their masters, all the same. They love being dominated"

OCH

"My dear boy, no woman is a genius. Women are a decorative sex. They never have anything to say, but they say it charmingly"

Sådana är vi förstår ni. Dekorativa och lite småmasochistiska. Det är härligt hur roat provocerad man kan bli av att läsa ett litet stycke 1800-talslitteratur.

Att fotografera regntunga maskrosor i grannens trädgård och att inte vara Pär Gezzle.

Min c-uppsats är bara så himla inlämnad. Det firar jag med att bli oproportionerligt road av att lyssna på Lars Demians supermelankoliska version av Här kommer alla känslorna på en och samma gång från albumet Att inte vara Pär Gezzle. Heja Halmstads musikelit!

Att lyssna på dansband.

En ungefär 40 mil lång familjeroadtrip, med Sven-Ingvars i högtalarna (+ självskriven och traditionsenlig allsång) och rejält intag av friterade räkor i Smålandsstenar, har tagit mig tillbaka till Lindesberg i Bergslagen. Jag bor från och med idag och på obestämd framtid i mina två resväskor. And I like it. Snart en extra sväng till Halmstad och sen Askland (Äntligen!)! "Två mörka ögon och leendet du gav mig"