Att lyssna på Eddie (Vedder).

Eddie Vedder – No Ceiling - Comes the morning when I can feel, that there's nothing left to be concealed (...) I've been wounded, I've been healed (...) This love has got no ceiling.

Att hitta spår av kärlek.

Att städa hotellrum kan vara allt annat än spännande. Tråkigt och intetsägande är ganska ofta det mest passande ordvalet. Men ibland är det spännande och till och med en aningen vackert. Det blir intressant när man funderar över människorna bakom de smutsiga handdukarna. När man börjar tänka på vad som föregick rödvinsfläckarna på lakanen. När man hittar kuvert till kärleksbrev i papperskorgen eller små halvvissna blombuketter som man dagen innan såg en äldre man plocka till sin fru. Det är kvarglömd kärlek som gör det lite (lite) roligare att städa.

Att falla på plats.

Dagen då nylonstrumporna faktiskt höll
tills åtminstone efter lunch, när maskor inte var ett faktum.
Kvällen då Dansbandskampen var inställd
till förmån för vad fan som helst,
när ingen saknade eländet.
Natten då alla dansade som galna lyckliga vildar,
när tvekan inte var närvarande.

Morgonen när allt liksom var som det borde.

Ibland känns saker och ting genuint rätt. Klockrent bra. Som om att allt liksom mer eller mindre plötsligt tycks falla på plats. En känsla av någon slags ordning i kaoset. Det är med all säkerhet mest en illusion. Dock en ganska trevlig sådan!

Att tvätta.

37 rum. Ungefär två sängar i varje. Om man har otur så har alla gäster bestämt sig för att åka vidare på samma dag, vilket betyder någonstans över 70 underlakan + så många handdukar att man närmar sig galenskap om man funderar för länge på det. Det ger perspektiv till ens egen tvätthög.

Att lyssna på Anna (som så många gånger förr).

Anna Ternheim – Nights in Goodville - Naked Version Today is a good day for this song.

Att leta fram gamla dikter.

En tredjedels atlant
en ö av is
en kust av sten
en blåklintsslätt
avstånd
dialog över saltvatten
det finns alltid
ord
du är min vän
(7/8-2007)

Letar bland gamla mappar på undangömda delar av blåa hårddiskar. Hittar små dikter, skriva förra gången jag befann mig på den här ön. Små stycken text som fortfarande är sanna. Ord om att inte känna sig ensam trots massor av mil till närmaste trygghet.

Att längta och sakna.

Ett djuplila täcke.
En ändlös sömn.
Imorgon försvann plötsligt.

Att gå nu
är att lämna för alltid.
Att vända om
är knappast möjligt.

Att tro på,
ett återseende
en kram
ännu några ord om vädret, fotbollen eller det där gränslösa,
är trösterikt men knappast rationellt.

En halv flaska Grönstedts.
15 kassetband.
två stycken glasögon a'la tidigt 70-tal.
Ett tomrum.
En röd rullator (Rolls Royce).
Tio dosor grovsnus.

En död man

Nu är evig sömn.
Nu är saknad. Nu är längtan.

Efter idag kommer imorgon
och du kommer fortfarande inte vara här.

Det är märkligt när människor försvinner ifrån en. Underligt hur allt bara fortsätter. Hur det plötsligt har gått mer än ett halvt år. Hur du fortfarande inte är här. Hur det händer om och om igen, utan att man vänjer sig. Utan att man förstår. Inte ens lite.