Att ha smulor i tangentbordet.

Vårvindar friska. Fy sjutton så härligt det är. Fy sjutton vad jag ser fram emot resten av det här året. Dagens enda allvarliga problem är alla små små smulor som jag upptäckt i mitt tangentbord. Men jag får försöka leva med dem. Man kan inte få allt liksom. Både framtidstro och knäckebrödsfri mellanslagstangent vore ju en rent galen kombination. Det är det som är fullständig livsbalans kanske?

P.S. Jag är inte helt säker på vad jag mumlar om.

P.S. II. Mumla, vilket fint ord egentligen! Mumla, mumla, mumla.