Att hitta en bra grej.

Förra veckan hittade jag en kvarglömd karta över Tjeckien. Det är jag fortfarande glad över! Ska ju som av en händelse dit.

Att inspireras.

Mat är som alla vet en stor källa till glädje. Jordnötssmör ger mig dessutom inspiration. Jag undrar när det hände? Jag brukade vara principiellt superskeptisk och typ skrika rakt ut (seriöst alltså...) när någon föreslog att man kunde ha onyttiga saker på smörgåsen (tänk Nutella, tänk sylt, tänk jordnötssmör med bitar). Någon/några måste successivt ha lurat mig in i den energitäta påläggshimmelen/helvetet. Nu ingår alltså flottig jordnötspålägg till och med i min målbild inför vårens cykelsemester. Jag visualiserar havreknäcke med ett rejält lager Skippy och sedan känns det hur lätt som helst att ge sig ut i duggregnet för att uppdatera konditionen. Nästan.

Slutsats: Livet förändras och jag skriver överflödiga texter om krämigt, sliskigt, underbart jordnötssmör. Åh. Herregud. Be mig sluta.

Att tänka på skavsår.

Jag visualiserar skavsår, jordnötssmör på knäckebröd, packväskor, svett, träningsvärk, tonfisk på burk, tält, rå-skitigt hår, kaffe i termos, tysk korv, asfalt och sånt. Jag föreställer mig besök av europeiska metropoler som Örebro, Linköping, Ugglarp, Straw Town (internationellt välkänt), Malmö, Berlin, Prag och München. 2011 är ett år för cykelsemester, jag känner det i lilltån.