
Hittade det här coola fönstret när jag var ute och gick idag. Jag gillar det med åtminstone halva mitt hjärta. Jag gillar slitaget, förfallet och den härligt mustiga röda färgen.
Idag ser jag fram emot att se filmen Control - Love Will Tear Us Apart av Anton Corbijn. Fram till för en halvtimme sedan trodde jag att den skulle vara helt och hållet grym eftersom S. har hypat den så! Sedan gick jag in på somenfotograf och där hyllades det också Corbijn för fullt. Nu är mina förväntningar, så att säga, ett par centimeter över skyhöga. Men det känns bra. Förväntningar är bra. Livet vore tomt utan dem.




