Ibland är det uppenbart att man romantiserar sina minnen ganska rejält. Men ändå: Jag skulle kunna tänka mig att vara vilsen i en mellanstor rumänsk stad igen. Skulle kunna tänka mig att bråka om kartan, hata regnet, äta äcklig ravioli, gå på varandras nerver, ta dumma vägval, sova i bilen, lyssna sönder Kate Nash och framförallt äta massor med nutella/banan-mackor! Det skulle kunna vara trevligt faktiskt.
Jag hittade precis en gäst som tillbringat natten i korridoren (han snarkade enligt uppgift för högt för att få stanna i rummet). Det visade sig vara en isländsk bonde från Eyjafjallajökullområdet som erbjöd mig morgonkaffe och sommarjobb. Ibland överraskar dagarna en, innan klockan ens slagit åtta.
Dagens sång: Eldkvarn – Huvudet högt
Idag har jag fått papper på att jag har försökt lära mig isländska. I praktiken är förstås kunskaperna enormt knaggliga. Men något annat har väl ingen räknat med. Hur som helst har jag anmält mig till fortsättningskurs. Det kan inte skada.
Lighthousekeeping av Jeanette Winterson har jag precis läst. Känner ett påträngande behov av att citera. So this is what I will do.'You think meaning is psychosis?'
'An obsession with meaning, at the expense of the ordinary shape of life, might be understood as psychosis, yes.'
'I do not accept that life has an ordinary shape, or that there is anything ordinary about life at all. We make it ordinary, but it is not.'
He twiddled his pencil. His nails were very clean.
'I am only asking questions.'
'So am I.'
There was a pause.
I said, 'How do you define psychosis?'
He wrote on a piece of paper with his pencil:
Psychosis: out of touch with reality.
Since then, I have been trying to find out what reality is, so that I can touch it.
