Han skriker för allt vad kroppen förmår. Men det hörs ingenting, för hans hals är fylld med bomull. Har han tur så lyckas en tillräcklig dos andningsluft passera och inte alltför många hjärnceller går till spillo. Men syret som slipper förbi räcker definitivt inte till att uttrycka det som behöver uttryckas. Det räcker inte för att göra skriket hörbart. Det räcker inte för att få någon att lyssna. Det är knappt nog till att borsta tänderna.Vissa dagar är bra. Andra mindre så.
Olle Ljungström – Kaffe och en cigarett eller Nåt for dem som väntar kan man lyssna på vilken dag det än må vara!
Vad märkligt att jag just satt och tittade på mina liknande bilder från samma tillfälle (om det är när vi inte hittar ut ur Baia Mare?)
SvaraRaderaFin text om jobbighet!
Det är just precis vilse-i-Baia-Mare-tillfället :) Det var typ det mest deprimerande vädret någonsin. Kanske med undantag för regn/hagelperioden som vi hade när ni åkt hem.
SvaraRadera