Att bota en tisdagsmisär.

I kväll har jag bekräftat något som jag länge misstänkt: Det finns inget dåligt humör som inte ett hårt träningspass kan råda bot på. Efter en svettig timmes spinning med den extremhurtiga ledaren Jennifer kan man inte vara annat än både däckad och slutkörd. Och det är ju så att det finns ytterst få känslor som slår just känslan av att vara ordentligt utmattad. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som till att påstå att man blir GLAD av utmattning. Ja, det tycker jag. Glad, lugn och tillfreds. Liksom lite pånyttfödd.