Att stoppa huvudet i sanden.

Beck – Everybody's Gotta Learn Sometimes En fin låt från en mer eller mindre fantastisk film.

Att spränga bort skogen.

Hon fanns bland träden.
När du satt i fåtöljen. Vid fönstret.
När du tittade mot skogen. Såg vinden.

Hon fanns bland träden.
I skolmatsalen. På gråspräckliga plasttallrikar.
I böckerna du läste. Mellan raderna.

Hon fanns bland träden.
I klassrummet. Två rader framför.
I uppsatserna du skrev. I varje bokstav.

Hon var alltid där. Ständigt närvarande.
På huvudkudden, bakom din rygg låg hon. Tätt intill.
Hennes läppar nuddade din hud.
Du vände dig om.

Du låg så nära som det någonsin gick att komma.
Granskade hennes slutna ögon.
Hennes drömmar rörde sig därinnanför, som fjärilar under den lövtunna huden.
Din sömn ville inte ens närma sig.

Hon fanns bland träden.

Du grät tårar enbart för hennes skull.
Du gick sönder. Igen. Igen. Igen.
Det som var du sipprade ut genom irriterade skrapsår.
Du var täckt av blåmärken som aldrig tycktes vilja blekna.
När du vred dig mellan lakanen värkte det.

Din slumrande hjärna skapade nyckelbenssmekningar och mitt-i-natten-kyssar som aldrig tog slut. Aldrig.

Världen var ett minfält.
Du hade sprängt bort ditt hjärta.

Hon fanns bland träden.

Du var tillintetgjord.
En skärva av något som kanske varit du.
Oupphörligt sårad. Ständigt orolig.
Du låg i fosterställning på badrumsgolvet.
Plötsligt hade kaklet alla färger i världen.
Du reste dig upp.

Hon fanns bland träden.
Du sprängde bort skogen.
Krossade okrossbara tallrikar till mattanters stora förskräckelse.
Rusade skrikande ut ur klassrum efter klassrum.
Rev ut sidor. Började om.

Att tycka om Bob Hansson.

"...och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda
för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först"
Bob Hansson Havreflarn

Att städa till Johnny Cash.

Johnny Cash är kanske inte den mest muntra musikern i världshistorien. Ändå lyckas han lysa upp våra städpass tillräckligt för att göra dem uthärdliga och till och med få mig att stundtals trivas riktigt bra med att damma nattduksbord. Johnny Cash – We'll Meet Again

Att lyssna på Nirvana.

Det finns tårar överallt. Nirvana – Lithium

Att ha öl i håret och apelsinjuice mellan tårna.

Jag lyckas dag efter dag smutsa ner mig grovt. Ena dagen är det spräckta tillbringare med juice som klibbar ner halva köket och hela mig. Dagen efter är det stora koppar kaffe som liksom utan synbar anledning faller ur mina händer och fullkomligt spyr sitt innehåll över mina enda rena byxor. Igår, som grädden på moset, åstadkom jag en ölfontän som resulterade i isländskt öl i besticklådan, på kaffebryggaren samt i mitt nytvättade hår. Kökslivet är farligt och mitt hår luktar fortfarande öl.

Att tillbringa nästan 40 timmar i Reykjavik (samt 14 på buss)

Helgen präglades av kaffe, väggmålningar, en orange katt och fruktsallad(er). Det är både märkligt underbart och underbart märkligt att träffas när det gått två och halvt år sedan sist! Men när man har klippt likadana frisyrer och nynnar på gamla barnprogramslåtar så kan ingenting egentligen bli fel. "En spacad snubbe och en lattjo brud" Doktor Kosmos – Känsloklubben (Citatet och låten har absolut ingenting med varandra och göra. Men ändå.)