Att ha sorg.

Mina gummistövlar läcker. Jag borde slänga dem i en isländsk soptunna. Mitt hjärta värker av bara tanken. (Okay. Jag överdriver en aning. Men det Känns Lite Sorgligt Faktiskt.)

Att tänka på skavsår.

Jag visualiserar skavsår, jordnötssmör på knäckebröd, packväskor, svett, träningsvärk, tonfisk på burk, tält, rå-skitigt hår, kaffe i termos, tysk korv, asfalt och sånt. Jag föreställer mig besök av europeiska metropoler som Örebro, Linköping, Ugglarp, Straw Town (internationellt välkänt), Malmö, Berlin, Prag och München. 2011 är ett år för cykelsemester, jag känner det i lilltån.

Att vara på bröllopsresa.

Jag vill också vara ett urgulligt kanadensiskt par på bröllopsresa till Island. Men det händer aldrig. Va fan liksom.

Vid närmare eftertanke: Kanadensisk kommer jag ju aldrig bli och giftermål känns eventuellt lite överskattat (förutom festen man kan ha), men urgullig, kär och på semester? Sämre kan man ha det, verkar det som.

Att lova på heder och samvete.

Dagens löfte: Jag ska hålla fingrarna ifrån alla de där lockande bloggdesign-knapparna åtminstone 3 månader från och med nu.

Att tänka på glass.

Att inte vara det minsta bitter.

Storm, regn, slask, storm, regn, slask - vad har jag gjort för att förtjäna det här? (jepp, det här har sakta förvandlats till en blogg som enbart behandlar det isländska vädret. Någon som klagar? Nej, tänkte väl det. Det är ju trots allt ett ämne gott som något.)

Att gå på alldeles för mycket sparlåga.

Island slaskar bort, himlen är vitgrå och jag går på någonslags obefintlig sparlåga. Sånt är läget. Kunde varit värre men det finns ändå en viss förbättringspotential. Det får man säga.