Att vara glad.

Jag är glad. Bara glad rakt igenom. Jag får inte sovmorgon imorgon heller (tack vare ett trevligt finskt par) och att det är en hel vecka tills nästa avsnitt av Bonde söker fru. Det kunde med andra ord ha varit en hemskt ångestfylld onsdagskväll. Men icke. Jag är glad. Glad rakt igenom hjärtat.

Att ta omvägar.

Det är oktober. Sen höst. Kanske vinter.
Inte helt lätt att göra skillnad.

Vi köper ylletröjor och kraftiga mössor, borde ha satsat på vattentätt istället. Vi går med trasiga badtofflor genom bräckligt frusna vattenpölar, blir förvånade när isen spricker. När vi faller. Vi dricker kaffe för att döva lusten, trots att lust är just det vi letat efter så förbannat länge nu.

Vi försöker (åter)skapa. Hitta nya vägar.
Stärka band som vi nyss har slitit sönder.

Oktober. Sen höst. Tidig vinter.
Ingenting är logiskt och ibland är omvägar bara omvägar.

Att önska.

Igår var jag på min nya favoritbiograf, såg Made in Dagenham (för övrigt en helt klart sevärd sak) och hittade som en liten bonus ett önsketräd. Det fungerade enligt den enkla principen önska-skriv-ner-häng-upp-börja-hoppas. En ganska fin idé får jag tycka.

Att ta med sig kameran.

"Crystal bits of snowflakes, all around my head and in the wind"
Dagens självklara soundtrack: Alphaville – Big In Japan eller ännu hellre Ane Brun – Big In Japan

Att säga "Hey, it's Karolina from Sweden"

Ibland har jag så galet trevliga gäster. Idag har vi ett australienskt par som rest runt på Irland och Island i åtta veckor. De är nånstans runt sextio, lyriska över norrskenet och liksom allmänt sprudlar av energi. Ungefär som två nyfikna 10-åringar. Efter att vi har småpratat lite så ger de mig sina kontaktuppgifter och säger glatt "...if you ever come to Australia, just call us and say 'Hey, it's Karolina from Sweden'". Om alla australiensare är såhär genuint trevliga, energiska och öppensinnade så borde man ju åka imorgon (vilket jag ju såklart inte ska göra kära mamma!).

Att bli vinter.

Höst blir vinter och det händer typ nu. Fjälltopparna har nysnö på sig istället för allt det där gula som de klädde sig i alldeles nyss (ni får ta mig på mitt ord eftersom jag glömde kameran).

Att publicera ett stycke text.

Du ringde nyss. Jag tänkte svara. Jag tänkte

verkligen det. Ditt sidospårande småprat kunde ha

blivit en fortsättning.

En omstart på en höst som börjat alldeles för vindstilla.

Du är fin. Om jag hade vågat så hade jag stannat

kvar under ditt täcke en lite längre stund.

Druckit te. Spelat Alfapet. Pussats.

Känt efter ordentligt.

Du ringde nyss. Jag tänkte svara. Jag tänkte

verkligen det. Men strösslet över din rygg är för

bra för att vara sant så jag blundade hårt istället.

Tryckte avbryt.