Att hata lite.

När dagen börjar med att man plockar fimpar ur gårdagens efterrättsskålar hatar man sitt jobb lite. Då vill man helst spotta i apelsinjuicen och servera mögligt bröd. Det gör man inte.
Istället ler man.

Att hitta en sjö.

Att ha lust.

Det här med att känna tillförsikt och lust inför livet, alltså pepp/motivation/inspiration/kraft/glöd/energi eller vad vi väljer att kalla det, är en himla märklig företeelse. Eller framförallt är det ju en himla härlig sak! Det fascinerande är hur oupphörligt ens känsla förändras. Hur man i ena stunden kan känna att livet bara är en lång gråzon och i nästa ögonblick vara övertygad om att just den där gråzonen har varenda färg i världen. Eller i omvänd ordning. Man går liksom aldrig säker.

För att julen är här, Wadling är cool och Ternheim bäst: Freddie Wadling – Christmas (With Anna Ternheim)

Att citera en isländsk man.

Dagens citat (hämtat direkt ur verkligheten): "No problem, I'm a man from Iceland. I never cry". Sammanhanget gör detsamma. Här har ni den isländska mannens självbild komprimerad till två korthuggna meningar.

Dagens citat II (från samma man, fem minuter senare): "I only cry when I'm alone". Så var det med den saken.

(Det ska tilläggas att han sa det med en viss glimt i ögat. Men ändå...)

Att bo mitt i det här.

När folk frågar varför jag är här (på Island) så brukar jag svara något om naturen. Typ att landskapet är speciellt, spännande, fint och sådär. Egentligen är jag ju här för 1, Pengarna (oerhört tråkigt och helt ocoolt faktum som jag för det mesta brukar hålla tyst om) och 2, Ensamheten (vilket känns sådär halvsmidigt att förklara för folk i allmänhet och amerikanska turister i synnerhet). Hur som helst. Det där med naturen stämmer ju också. Känner mig töntigt glad åtminstone varannan dag över att jag bor mitt i det här.

Att vara lika delar ressugen och nostalgisk.

Ibland är det uppenbart att man romantiserar sina minnen ganska rejält. Men ändå: Jag skulle kunna tänka mig att vara vilsen i en mellanstor rumänsk stad igen. Skulle kunna tänka mig att bråka om kartan, hata regnet, äta äcklig ravioli, gå på varandras nerver, ta dumma vägval, sova i bilen, lyssna sönder Kate Nash och framförallt äta massor med nutella/banan-mackor! Det skulle kunna vara trevligt faktiskt.

Att ha solen i ögonen.

December är en gråzon men det här tillför färg:
Belle & Sebastian – Write About Love