Att ha en rätt grym eftermiddag.

Söndagsutflykt. Vi gjorde som alla andra och åkte rundan Geysir-Gullfoss-Þingvellir.

Att ha blivit höst.

"Ja, snart faller löven och hösten är här. Du har rätt Elvira. Man ska ge sig hän. Åt kärleken, vilken form den än tar och om den blott varar ett par dar" Carl Johan Vallgren – Elvira. Vad Gör Du?

...Island bjuder på tokfint eftermiddagsljus och det har knappt regnat på flera dagar...

Att läsa lite om ondska.

Ann Heberleins En liten bok om ondska kom ut i augusti. När jag var hemma i Lindesberg förra veckan så stod den lite slarvigt uppställd precis bredvid kassan på Blombergska bokhandeln. Jag skulle egentligen bara köpa Marcus Birros 43 dikter men sedan jag läste Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva i vintras så kan jag liksom inte låta bli grejer som har hennes signatur. Jag köpte. Jag konsumerade impulsivt även fast jag egentligen borde ha låtit bli p.g.a. rådande ekonomiska omständigheter (jag var med andra ord pank, eller blev det i alla fall efter att jag dragit mitt kort. Vem har egentligen råd med inbundna böcker?)

En liten bok om ondska funderar och diskuterar bland annat kring vår tids syn på vad som är ondskefullt, vår fascination av våld och det problematiska i att definiera människor som antingen onda eller goda. Det är en väldigt intressant text som är totalt sprängfylld med referenser till verkliga händelser, litteratur och film. Josef Fritzl, Sara Svensson (Knutby!) och Anders Eklund trängs med Heart of Darkness, Kill Bill och folkmordet i Rwanda. Klart intressant, definitivt relevant och utom tvivel läsvärt. Speciellt om man tycker det här med kulturvetenskap är en spännande sak.

(och när jag nu ändå har hypat Ann H lite sådär nästan alldeles för mycket, så kan jag tipsa om hennes sommarprogram från 2009 också - av den enkla anledningen att det fått mig att se lite ljusare på livet både en och två gånger)

Att jobba på att känna sig hemma.

Jag försöker lyckas med att börja känna mig hemma och konstaterar att det är detaljerna som gör skillnaden. Typ att ha ett gäng alldeles egna böcker i bokhyllan, en blommig liten teburk på bordet eller ett kollage av människor och minnen på köksväggen. Tror och hoppas att någonslags hemmakänsla ska smyga sig på under de närmsta dagarna. Idag har vi haft gäster från Borlänge och Västerås till på köpet. Närmare svensk trygghet än så kommer man ju inte!

Att kvällshänga i Reykjavik.

Reykjavik. Vilken café och restaurangstad! Det är banne mig ett Mecka för alla som har någonslags böjelse för varma koffeindrycker eller söta bakverk. Om man dessutom gillar gamla och udda inredningar så har man verkligen kommit hem. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag ska fika mig igenom den här vintern. Förövrigt är rejält kvällsöppna caféer en väldigt bra företeelse som vi borde härma i Svedala.

Säkerts nya skiva är här och bjuder på Får jag. Jag säger som Gert Fylking: Äntligen!

Att få en injektion av pepp.

Tror att min upptäcktslust är här för att stanna en stund till. Det kom en vän med en brandbil till Bergslagen och injicerade en rejäl dos (rese)pepp i mig. Jag lägger tvivlet på översta hyllan nu.

Att åka tåg.

Förseningar till trots. Det är härligt att åka tåg. Förra torsdagen åkte jag Halmstad-Örebro för jag vet inte vilken gång i ordningen. Såg samma hustak och klottriga cementväggar som så många gånger förr. Jag har åkt den där sträckan i alla möjliga sinnesstämningar. Allt från intensiv sorg till påträngande hemlängtan. Jag har suttit nedsjunken i de röda sätena. Lyssnat på A. Ternheim på repeat. Fylld av igengrott tvivel och tankar som aldrig ville sluta snurra. Jag har suttit nedsjunken i samma röda säten. Fönsterplats. Ätit pressbyråns kanelbullar till frukost. Tyckt att livet är helt och hållet fantastiskt. Utan undantag Underbart! I torsdags var jag bara lugn. Tuggade isländsk lakritschoklad, detaljstuderade mina trasiga strumpbyxor och läste noveller av Kazuo Ishiguro. Tittade på folk. Lyssnade på bröllopsplaner och utläggningar om RUT-avdragets fördelar. Längtade efter att komma fram men skulle samtidigt ha kunnat sitta kvar för alltid. Hoppat på tåg 94 och inte stiga av förens vi nått slutstationen i Narvik. Se nya cementväggar och mängder av lätt höstfärgad lövskog rusa förbi. Vara nöjd.