Att ta med sig kameran.

"Crystal bits of snowflakes, all around my head and in the wind"
Dagens självklara soundtrack: Alphaville – Big In Japan eller ännu hellre Ane Brun – Big In Japan

Att säga "Hey, it's Karolina from Sweden"

Ibland har jag så galet trevliga gäster. Idag har vi ett australienskt par som rest runt på Irland och Island i åtta veckor. De är nånstans runt sextio, lyriska över norrskenet och liksom allmänt sprudlar av energi. Ungefär som två nyfikna 10-åringar. Efter att vi har småpratat lite så ger de mig sina kontaktuppgifter och säger glatt "...if you ever come to Australia, just call us and say 'Hey, it's Karolina from Sweden'". Om alla australiensare är såhär genuint trevliga, energiska och öppensinnade så borde man ju åka imorgon (vilket jag ju såklart inte ska göra kära mamma!).

Att bli vinter.

Höst blir vinter och det händer typ nu. Fjälltopparna har nysnö på sig istället för allt det där gula som de klädde sig i alldeles nyss (ni får ta mig på mitt ord eftersom jag glömde kameran).

Att publicera ett stycke text.

Du ringde nyss. Jag tänkte svara. Jag tänkte

verkligen det. Ditt sidospårande småprat kunde ha

blivit en fortsättning.

En omstart på en höst som börjat alldeles för vindstilla.

Du är fin. Om jag hade vågat så hade jag stannat

kvar under ditt täcke en lite längre stund.

Druckit te. Spelat Alfapet. Pussats.

Känt efter ordentligt.

Du ringde nyss. Jag tänkte svara. Jag tänkte

verkligen det. Men strösslet över din rygg är för

bra för att vara sant så jag blundade hårt istället.

Tryckte avbryt.

Att gå på utflykt på en söndag.

Jag och en tysk har tillbringat söndagseftermiddagen i Reykjadalúr (som ligger väldigt nära min nuvarande boplats). Där kokar och ryker (och regnar) det mest hela tiden. Vi trotsade en ganska kraftig leverans nederbörd, vandrade upp till den varma ån och tog oss ett dopp. Fint ska det va.

Att ha underbara kylskåpsmagneter.

Att vara utan rubrik (2.0).

I mitt bröst finns en tunnhårig man med svarta stödstrumpor. Han är knappt 160 cm på höjden men har världens längsta öronhår (som någon slags kompensation?). Sista gången han köpte glasögonbågar var året typ 1982. Han sitter i en extremsittvänlig fåtölj med händerna knäppta över magen. Tittar på sport eller lyssnar på något som till exempel Ella Fitzgerald – It's A Pity To Say Goodnight. Ibland pratar han upprört om något som retar honom (finns både en och två saker. Det är viktigt med principer. Det vore bra om alla hade samma principer. Rätt principer.). Ofta har han utläggningar om hur mycket han tycker om sina flickor, barnbarn o.s.v. Det är omöjligt att inte känna sig älskad.

I mitt bröst sitter en tunnhårig man i en sittvänlig fåtölj. Han har lösgom, fläckig hud och snus (grov portion) under läppen. Han är snyggast i stan. Utan större konkurrens.