Att tränga sig på.

Jag klev in i din bubbla idag. Öppnade dörren med ett ryck och satte mig på passagerarsätet. Utan synbar tvekan. Som om jag var väntad. Rent av välkommen.

Att illustrera ett bombattentat med andras bilder.

En social bomb (E:s fantastiska ordval), i form av tre västkustbor, landade på Askön och skakade om min tillvaro i ett par dagar. Resultatet blev gravt ökat sockerintag, träningsvärk, en hel del käbbel, ett totalstökigt hus samt läsning av en frälst yrkeskriminell mans biografi. Det var genuint trevligt. Jag gillar bomber.

Att vänta på besök.

Igår försökte jag vandra uppför ett berg med för lite mat i kroppen. Det ska man inte försöka och det borde jag har lärt mig för X antal år sedan. Hur som helst. Misstag är tydligen till för att upprepas. Brist på energi + fysisk ansträngning = en rent jävlig huvudvärk. Jag körde fel två gånger på väg hem från Reykjavik. Det säger en hel del om mitt dåvarande tillstånd och eventuellt något om textstorleken på isländska vägskyltar.
Frustrerande var det hur som helst.

Idag väntar jag på att få åka in till huvudstaden och hämta tre pratkvarnar från Halmstad.

(Det var en djävulsk söndagshajk - med undantag för den där huvudvärken!)

Att vara grym i Babel.

Dagens citat och tillika dagens svenska poplåt. Förövrigt är Annika Norlin helt klart sevärd i senaste Babel-avsnittet. Hur som helst:

Får jag köpa en öl till
som vi gör i Norrlands inland
När vi inte kan förklara
hur gärna vi vill sitta kvar
Precis såhär (Säkert – Får jag)

Att vara glad att det är över.

Dagens skratt. Jag älskar att jag och min hud är vuxen :)

Att vara gjord av glas.

Stranden var gjord av glas. Krossade svarta skärvor trängde in genom sommarblekt hud. Det kunde ha gjort ont. Huden kunde ha rispats. Glasbitarna lämnat spår av rött i det vita.
Ärrbildning kunde ha uppstått.

Istället var huden ofläckad. Dimman luktade morgondag.
Luften smakade kryddig rabarber.

Att inte vara sämre än man gör sig.