Att införa.

Vi borde införa kindpussar på bred front i Sverige. Man blir glad av kindpussar.

Tillägg: Glada nyheter!

Att dricka grädde.

Kaffe + grädde + IKEA-mugg + Tobias Fröberg – Somewhere In The City = bra.

Att ägna tidiga morgnar åt städning efter andras fylleslag.

Precis som beräknat så blev det massaker av all alkohol och mat och tyskar och sånt. Till tyskarnas försvar kan sägas att de är både trevliga, väluppfostrade och snygga. Men ändå - massaker. Jag hoppas att det här är min sista stora, törstiga grupp turister för den här säsongen.

Att överkonsumera.

Herregud, denna överkonsumtion. Isländska researrangörer borde lära sig att deras kunder aldrig äter/dricker/stoppar i sig så mycket som de beräknat. Alltid samma visa. Det släpas hit öl, vin och tilltugg i enorma mängder även fast det inte finns en chans i helvetet att allt kommer att kunna konsumeras. Man kan förvisso äta jävligt mycket men man Kan Inte Äta Hur Mycket Som Helst. Inte ens ett gäng tyska företagsjättar, som har betalat multum för att åka till Island och ägna sig åt kombinationen lyxäventyr/frosseri, är utan botten. Även deras kroppar säger stopp liksom. Antingen spricker magsäcken lite i nedre kanten (obs: fakta som jag hittat på själv) eller så faller man ihop medvetslös till följd av alkoholen (obs: fakta som är riktig fakta) och hur som helst blir följden att man slutar äta (och att man med stor sannolikhet mår riktigt riktigt dåligt). Det finns en gräns. Så, Isländska arrangörer av frosseri-turism, mitt råd till er är att rätt och slätt åtminstone halvera inköpen. Alla skulle bli gladare av det. Även jag!

Illustration i siffror: 9 plattor öl + 7 flaskor vitt vin + 7 flaskor rött vin + 2 flaskor brännvin + 16 tyskar + förrätt + varmrätt + dessert + 5562 jordnötter + okänt antal annat tilltugg = massaker/fylleslag/katastrof/spyor

(Ursäkta min lite makabra, väldigt rättframma men ändå helt osammanhängande beskrivning av det här. Jag är tydligen lite upprörd märker jag.)

Att komplimentera.

Vad skulle man göra utan komplimanger? Eventuellt skulle man bli liggande under ett bord nånstans och krampaktigt krama sig själv. Man skulle blunda sitt allra hårdaste och mascaran från i förrgår skulle vara överallt utom just på ögonfransarna. En välplacerad komplimang lyfter vilken skitdag som helst. Det är sant. Glädjen vinner jämt. Till slut.

Att sjunga fan fan fan.

Thåström – Fanfanfan - Kl. 03.00 på natten Det här var egentligen gårdagens sång, men jag funderar starkt på att även göra den till dagens. Och nej, min sinnesstämning är inte bitter, melankolisk, nedstämd eller nåt i den stilen - det är bara en sån fruktansvärt trevlig version av den här låten.

Att inspireras.

Mat är som alla vet en stor källa till glädje. Jordnötssmör ger mig dessutom inspiration. Jag undrar när det hände? Jag brukade vara principiellt superskeptisk och typ skrika rakt ut (seriöst alltså...) när någon föreslog att man kunde ha onyttiga saker på smörgåsen (tänk Nutella, tänk sylt, tänk jordnötssmör med bitar). Någon/några måste successivt ha lurat mig in i den energitäta påläggshimmelen/helvetet. Nu ingår alltså flottig jordnötspålägg till och med i min målbild inför vårens cykelsemester. Jag visualiserar havreknäcke med ett rejält lager Skippy och sedan känns det hur lätt som helst att ge sig ut i duggregnet för att uppdatera konditionen. Nästan.

Slutsats: Livet förändras och jag skriver överflödiga texter om krämigt, sliskigt, underbart jordnötssmör. Åh. Herregud. Be mig sluta.