"The Buddhists say there are 149 ways to God. I'm not looking for God, only for myself, and that is far more complicated. God has had a great deal written about Him; nothing has been written about me. God is bigger, like my mother, easier to find, even in the dark. I could be anywhere, and since I can't describe myself I can't ask for help" (ur Sexing the Cherry, Jeanette Winterson)Jag bara måste läsa den här boken.
Mina gäster är så bakfulla att de inte orkar äta frukost. Med tanke på hur glada de lät igår tvivlar jag ärligt talat på om de ens orkar resa sig ur sängen innan lunch. Lite synd på den trevliga frukosten jag ordnat till dem. Men de får skylla sig själva. Jag tar en smörgås till och laddar inför att städa upp efter deras gårdag. Jag älskar mitt arbete.
Idén om allmängiltiga sanningar är mest ett påhitt. Det finns bara och endast perspektiv. Ganska ofta är det både bekvämt och trevligt att leva som om ens eget perspektiv var sanning. Men det gör inte sanningen mindre osann.
Jag klev in i din bubbla idag. Öppnade dörren med ett ryck och satte mig på passagerarsätet. Utan synbar tvekan. Som om jag var väntad. Rent av välkommen.
En social bomb (E:s fantastiska ordval), i form av tre västkustbor, landade på Askön och skakade om min tillvaro i ett par dagar. Resultatet blev gravt ökat sockerintag, träningsvärk, en hel del käbbel, ett totalstökigt hus samt läsning av en frälst yrkeskriminell mans biografi. Det var genuint trevligt. Jag gillar bomber.
Igår försökte jag vandra uppför ett berg med för lite mat i kroppen. Det ska man inte försöka och det borde jag har lärt mig för X antal år sedan. Hur som helst. Misstag är tydligen till för att upprepas. Brist på energi + fysisk ansträngning = en rent jävlig huvudvärk. Jag körde fel två gånger på väg hem från Reykjavik. Det säger en hel del om mitt dåvarande tillstånd och eventuellt något om textstorleken på isländska vägskyltar.
